Social Initiative

Alla behövs samtidigt

Krönikan publicerades på Mötesplats Social Innovation den 26 september 2013

Sanjeev som jag träffar på Butterflies kockskola för gatubarn i Delhi bryr sig inte om vem som finansierar hans skola. För honom är det viktigaste att lärarna gör allt vad de kan för att motivera honom att gå klart och att skolan sedan skapar förutsättningar för honom att hitta ett arbete.

I vår strävan att bidra till en bättre värld fokuserar vi ofta på en patentlösning i taget. Jag är övertygad om att en del av lösningen på världens utmaningar är socialt entreprenörskap. När vi startade Social Initiative 2002 var det för att kanalisera stöd till effektiva sociala entreprenörer runtom i världen som själva inte hade musklerna att samla in pengar. Inspirerade av Ashoka och fantastiska sociala entreprenörer i Indien började vi berätta om detta för svenska företagsledare. På den tiden stödde företagen Röda Korset eller gav en julpeng till Stadsmissionen. Det var synnerligen ovanligt med andra initiativ.

Knappt 10 år senare är det socialt entreprenörskap som gäller. Idag presenterar sig många människor, allt från politiker till företagare, som sociala entreprenörer (jag gör det själv ibland). Tidningarna svämmar över av artiklar om dessa nya hjältar och flera får göra Sommarprogram i P1. Jag är den första att välkomna den här utvecklingen. Men det är inte hela lösningen. Och det är påfallande många av dessa sociala entreprenörer som höjs till skyarna trots att de bara har en idé eller kanske har gjort en pilot.

Jag tycker mig höra en viss stress hos de medlemsburna ideella organisationerna, de börjar också prata om entreprenörskap och hitta på ”nya” projekt för att få vara med i leken. Varför inte bli vid sin läst och göra det som de är bra på vid sidan av de sociala entreprenörerna? Jag tror inte många kan mäta sig med Röda Korset när det gäller katastrofinsatser, men varför ska de driva läxhjälp i Sverige?

Den nyaste trenden är att sociala företag och multinationella företag (inclusive business) ska stå för hela lösningen. Istället för att ge bort pengar ska man investera sina pengar, s.k. impact investing. Bistånd och välgörenhet är hopplöst ute. Tanken är att företag kan, genom att sälja produkter och tjänster till rimliga priser till fattiga människor (the Base of the Pyramid) både tjäna pengar och bidra till fattigdoms-minskning. Jag är en stor förespråkare även av denna metod. Men inte som enda lösning. Varför? Därför att Sanjeev på kockskolan i Delhi inte kan betala för att gå där, hur lite det än kostar. Faktiskt är det så att han får ett stipendium för att kompensera för inkomstbortfallet när han studerar. Vi tittar på intäktsmodeller så att skolans cateringverksamhet kan finansiera skolan, men det tar tid och då behövs faktiskt gåvor när inte kommunen kan eller vill stå för finansieringen.

Medlemsburna organisationer, sociala entreprenörer och företag, Sida och Swedfund kan tillsammans bidra till en bättre värld. Men bara om vi gör det vi är bäst på, inte hoppar från tuva till tuva så fort vinden vänder.

Pernilla Bard, Grundare av Social Initiative