Modern Karema Musiimenta växte upp på Ugandas landsbygd och såg på nära håll hur fattigdom, överfulla klassrum, bristande trygghet och outbildade lärare tvingade många barn att hoppa av skolan i förtid. I dag är han landschef för STiR Education i Uganda. Han reflekterar över de systemiska utmaningar som fortfarande präglar utbildningen och delar sin vision om ett mer rättvist skolsystem.

Hur var din egen skolgång?

Jag växte upp i Isingiro, en by på landsbygden i Uganda som är hem för många flyktingar. Jag började grundskolan vid fem års ålder och gick fem kilometer till skolan, och fem kilometer hem. Klasserna på skolan bestod av 80-90 elever med bara en lärare, och de flesta lärarna hade endast grundläggande behörighet enligt Ugandas minimikrav.

Skolan stod inför många utmaningar: vissa elever utsattes för hårda disciplinära åtgärder från lärarna, det saknades system för att hantera menshälsa, och miljön för lärande på landsbygden var ofta svår. Många barn hoppade av i förtid eftersom familjer inte hade råd med skolan. Flickor hoppar också oftare av i övergången mellan grundskola och gymnasium, medan de flesta pojkar får fortsätta. Själv fick jag möjlighet att börja på en internatskola i gymnasiet, vilket öppnade fler dörrar.

När jag tänker tillbaka känner jag mig lyckligt lottad som fick fullfölja min utbildning trots alla hinder. Många barn i min by fick aldrig samma chans.

Vad är den största utmaningen för Ugandas utbildningssystem?

Lärarkapacitet är en av de största utmaningarna i Uganda och har direkt inverkan på elevernas resultat. Många lärare fortsätter inte att utveckla sina kunskaper efter att de påbörjat sin karriär, och de läroböcker de använder är ofta föråldrade. Fortbildning för lärare och skolledare är begränsad, vilket gör att de kan sakna metoder för att förbättra elevernas lärande. Konsekvensen blir att elever kan gå i skolan i åratal utan att behärska grundläggande färdigheter som att läsa, skria eller räkna.

Detta leder direkt till så kallad ”lärandefattigdom”: barn går i skolan men tillägnar sig inte grundkunskaperna. Med tiden växer klyftan mellan vad barn förväntas kunna och vad de faktiskt lär sig, särskilt på landsbygden. Utan starkt stöd från lärarna kämpar även motiverade elever, vilket befäster mönster av låga resultat och begränsar framtida möjligheter.

Vad tänker du när begåvade unga elever inte får den utbildning de förtjänar?

Det är hjärtskärande att se unga människor fulla av potential inte få tillgång till en bra utbildning. Jag tänker ofta på klasskamrater som hoppade av längs vägen. När jag själv tog mig vidare till universitetet öppnades en ny värld för mig. Men varje gång jag återvände hem och mötte mina gamla klasskamrater, ofta i kyrkan under julen, blev kontrasten tydlig. Det känns som om vi lever i helt olika verkligheter. Många har gift sig tidigt eller burit vuxenansvar långt innan de var redo, och ibland kan jag känna att vi inte längre delar samma ålder.

Jag är en stark förespråkare för skolor på landsbygden. Utmaningarna där är enorma jämfört med städerna. Detta förvärras av att 75 % av Ugandas skolor ligger på landsbygden, alltså drabbas majoriteten av eleverna. Insatser måste riktas dit så att både elever och lärare kan utvecklas, och så att resultaten kan bli jämförbara. Vi kan inte tala om jämlikhet i utbildning utan att samtidigt säkra kvaliteten. Om vi når dit, skulle jag kunna se tillbaka och veta att mitt livs arbete bidragit till något bestående och större än mig själv.

Kan du förklara vad STiR Education gör, och varför ert arbete är särskilt viktigt i Uganda?

STiR Education samarbetar nära med regeringen för att stärka hela utbildningssystemet. Ett av våra största mål är att öka lärarnas motivation. Vi kan inte påverka deras löner, men vi kan bidra till bättre arbetsmiljöer och visa lärarna vilken skillnad de gör när deras elever utvecklas. Det i sig kan vara otroligt motiverande.

Vi erbjuder också regelbunden fortbildning. Nästan hälften av alla lärare i Uganda deltar i våra utbildningar varje termin, vilket är särskilt viktigt på landsbygden där stödet är begränsat. Vi börjar med träning i ”growth mindset”, vilket många lärare säger helt förändrar deras syn på undervisning. Tidigare fokuserade de mest på att leverera innehåll, men med en tillväxtinriktad inställning ser de att varje elev kan utvecklas med ansträngning och stöd. Lärarna berättar att deras perspektiv förändras: de blir mer tålmodiga, uppmuntrar elever att ta risker och fokuserar på att varje barn ska nå sin potential. Många menar att detta är den mest betydelsefulla delen av våra program eftersom det förändrar både deras undervisning och relationen till eleverna.

Vi jobbar också med att förbättra samarbetet inom utbildningssystemet. I Uganda är systemet väldigt hierarkiskt, från regeringen ner till klassrummen, och samarbetet flyter inte alltid på. Genom att stärka relationerna mellan elever, lärare, rektorer, tjänstemän och politiker kan hela systemet fungera bättre och mer hållbart.

STiR Education talar om förändring på systemnivå. Hur skulle du förklara det för någon som inte känner till begreppet?

När vi säger att vi arbetar på systemnivå menar vi att vi inte bara tränar enskilda lärare, utan samarbetar med regeringen på alla nivåer. Tillsammans med utbildningsministeriet utformar vi program där vi frågar lärare och rektorer var de största bristerna finns och utvecklar strategier för att möta dessa behov.

Därefter inleds implementeringen, från nationell nivå till distrikt och vidare till skolorna. Rektorer får utbildning, de håller nätverksmöten med sina lärare, och lärarna prövar nya metoder i klassrummet. Under lektionen observerar en kollega och ger återkoppling för förbättring, så att lärandet blir en kontinuerlig process.

Vi har också en nationell styrkommitté där vi tillsammans med regeringen följer upp framsteg och utmaningar. I varje distrikt där vi verkar finns dessutom en distriktskommitté som granskar programkvaliteten och fattar beslut om förbättringar. Poängen är att förändringen inte ska vara beroende av oss som NGO, utan ägas och upprätthållas av regeringen själv.

Vad är din vision för Ugandas framtida utbildningssystem?

Jag ser framför mig ett utbildningssystem som fungerar för alla, både barn på landsbygden och i städerna, där kvaliteten är likvärdig och rättvis. Det innebär välutbildade skolledare, motiverade lärare, välutrustade skolor och lika möjligheter för alla elever.

Mitt mål är att varje barn ska ha samma chans att lyckas, oavsett var de bor. Jag vill att framtida generationer ska minnas att det fanns en organisation som förändrade hur skolor och lektioner fungerade, vilket gjorde det möjligt för dem att lära sig mer och stanna kvar i skolan när de annars kanske skulle ha hoppat av.

Den påverkan vi gör idag ska ge dem en verklig chans att lyckas i livet, för sin egen skull, för sina familjer och för samhället i stort.

 

Läs mer om den globala utbildningskrisen och Social Initiative AcceleratED