Under sin uppväxt upplevde Julius gång på gång hur ett svagt hälso- och sjukvårdssystem påverkade samhället negativt. Vårdcentraler låg långt bort, människor dog i onödan och ojämlikheten var så djupt rotad att den verkade omöjlig att förändra. I dag, som co-CEO för Lwala Community Alliance i Kenya, reflekterar han över vad det innebär att leda förändring inifrån, varför lokalsamhällen själva måste äga utvecklingen och vad hans besök i Sverige har lärt honom om framtidens vård. 

Hur har din bakgrund påverkat den väg du valt i livet? 

Jag växte upp i en by som drabbades hårt av både HIV och hög mödradödlighet. När man ser sådant på nära håll, när det handlar om ens grannar och familj, lämnar det spår för livet. Innan jag började på Lwala arbetade jag inom utvecklingssektorn, bland annat för UNDP och ActionAid Danmark. Det som lockade mig till Lwala var något annat – ett samhälle som inte väntade på att någon skulle komma och rädda dem, utan som själva tog initiativ till förändring. 

Vad gör Lwalas arbetssätt unikt? 

Lwala grundades 2007 av människor i en by i västra Kenya där närmaste vårdinrättning låg mer än tolv kilometer bort. Därför byggde de sin egen klinik. Den berättelsen är inte bara en del av vår historia, den är själva grunden för vår filosofi. 

I praktiken utbildar och stöttar vi ”community health workers” som kommer från samma byar som de familjer de hjälper. De går från dörr till dörr, följer upp gravida kvinnor, identifierar sjuka barn och hjälper människor att få tillgång till vård. Samtidigt samarbetar vi med lokala myndigheter för att förbättra hur vårdcentralerna drivs, hur data samlas in och hur resurser faktiskt når dem som behöver dem. Vi arbetar också med lokalsamhällena själva för att stärka kunskapen om rättigheter och ge människor möjlighet att ställa systemen till svars. 

År 2019 nådde vi omkring 60 000 människor. År 2026 når vi 2,8 miljoner. Men det viktigaste för mig är inte omfattningen i sig, utan om modellen fungerar även när vi inte längre finns på plats. 

Kombinationen av vård nära människors vardag, starkare vårdinrättningar och samhällen som vet att deras röster spelar roll – det är vad vi menar med systemförändring. Det handlar om att förändra hälso- och sjukvården från grunden. 

Du har nyligen varit i Sverige och träffat samarbetspartners samt besökt en vårdcentral hur var det? 

Att träffa teamen på Social Initiative och Impilo och höra hur de ser på innovation, inte bara som teknik utan även som en förändring av normer och förväntningar, påminde mig om att de viktigaste förändringarna ofta sker i människors tankesätt innan de får genomslag i praktiken. Man kan bygga en klinik, men om vårdpersonalen är överbelastad kommer infrastrukturen i sig inte att räcka. 

Besöket på en vårdcentral var särskilt intressant. Där pågår arbete med AI-stödd dokumentation under patientbesök, där journalföringen sker i bakgrunden så att vårdpersonalen kan fokusera fullt ut på patienten. Resultatet blir ett mer mänskligt möte och patienter som känner sig lyssnade på. I sammanhang som vårt, där vårdpersonal arbetar under enorm press, skulle sådana verktyg kunna höja kvaliteten på den vård vi erbjuder. Det är något jag gärna vill ta med mig hem. 

Hur ser du på att skala upp verksamheten? 

Det är ofta när verksamheter ska växa och nå fler människor som utmaningarna uppstår. Många lovande initiativ tappar då både kvalitet och genomslagskraft. När expansionen går för snabbt riskerar kvaliteten och den nära relationen till människorna att gå förlorad. 

Det vi har lärt oss är att hållbar tillväxt bara fungerar när lokalsamhällena själva är med och driver utvecklingen framåt. Vi sprider inte bara en modell, vi bygger långsiktiga relationer som vilar på förtroende, lokalt ägarskap och gemensamt ansvar. Det kräver tid och en vilja att låta samhällena själva ta ledningen. 

Vad är din vision för samhällsdriven hälsa i Kenya? 

Jag vill att en kvinna i en avlägsen by i Migori ska ha samma möjlighet att överleva en förlossning som en kvinna i Nairobi. Där ett barns födelseort inte avgör om det får leva eller dö. 

Men vi kommer inte att nå dit enbart genom att behandla när skadan väl är skedd. Förebyggande vård och övertygelsen om att den egna hälsan är värd att ta värna om innan en kris uppstår är minst lika viktig. Att förändra sådana normer är ett långsamt arbete som ofta sker bakom kulisserna. Det hamnar sällan på löpsedlarna. Men det är just det som gör att framstegen blir bestående. 

Genom att lära av våra erfarenheter och samarbeta med våra partner utvecklar vi en modell som kan vägleda liknande satsningar runt om i Kenya. Förhoppningsvis är det också en modell som kommer att leva vidare långt efter oss.